Känner mycket glädje i mitt liv just nu. På tillväxt ultraljudet i fredags såg vi att vi väntar en liten flicka till. Underbar lycka att få se henne igen och jag längtar mer än någonsin tills vi får hålla henne i vår famn. Allt såg jätte bra ut och hon väger nu 2100 så hon ligger precis under medelkurvan men inom gränserna. När vi var hos barnmorskan i onsdags så var sf måttet 33 så 3 cm mer på två veckor. Hjärtat slår fint 136 slag/minut. Mitt blodtryck är lågt än och det lär jag nog ha tills lilltjejen kommer ut till oss. Hon ligger med huvudet neråt och har gjort det i några veckor nu och jag känner hur det trycker på ner och förvärkar har jag. Är i vecka 34 nu så bara några veckor till.
Är nöjd med livet och jag älskar min fina familj men trots det så finns det motgångar som hela tiden verkar komma till vår familj. Inget lugn och ro. Är jätte orolig för Peter och hans mage. Det behöver inte vara något men att se den man älskar gå och ha ont hela tiden och att det gör mer och mer ont är inte roligt. Att se oron i hans ögon när han har mycket smärta är något som gör så fruktansvärt ont i mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla allt som händer nu men inför Peter och Felicia visar jag mig stark och att allt är bra men när jag är ensam blir det jobbigt. Som nu, mycket tankar. På onsdag ska Peter göra sin koloskopi och jag hoppas så att den inte visar något inte något allvarligt iaf men samtidigt vill jag att det onda ska försvinna och att Peter ska må bra.
På onsdag ska mamma göra en mammografi och jag hoppas så innerligt att denna inte visar något. Tyvärr så har hennes cancer kommit tillbaka och nya prover är tagna. Trots att jag har haft det lite så där halvt på känn då det varit mycket nu då det är ett år sedan morfar dog och Christer nyligen gick bort och detta kan och påverkar ofta cancern så har jag ändå hoppats och önskat att det inte skulle vara så. I 14 år snart 15 har min älskade mamma haft sin cancer och nästan vart år har den kommit tillbaka. Var en gång den var borta lite längre. Som mamma har kämpat och kämpat trots fler sjukdomar. Jag måste säga att du mamma är den starkaste person jag någonsin har träffat och om jag bara så har hälften av den styrkan du har så är jag glad. Älskar dig så mycket, dig, Felicia och Peter att inga ord räcker till för att förklara mina känslor eller hur glad jag är att jag har er i mitt liv. Ni är mitt allt och utan er vore jag inget <3
Men just nu går mina känslor upp och ner. Just nu så känns det jobbigt och jag önskar så att vi kan få lugn och ro nu och att alla kan få vara friska och glada. Krafterna är verkligen slut just nu och jag orkar inte ens resa mig ur soffan och gå in i sängen. Ikväll är jag tacksam över att jag är själv. Felicia sover och Peter är på puben för jag vill inte att någon ska se mig ledsen. Jag får väl avsluta och ta ut hundarna innan sängen. Blir en tidig morgon imorgon för att handla present när dem öppnar och sen är det barnkalas för Felicia kl 11. Så jag säger godnatt och hoppas på någon timmes sömn inatt.
Det du skriver gör mej både glad o ledsen. Skönt att höra att allt är bra med bebisen o ska bli så nice när hon kommer till världen. Sen är det bra att de tagit tag i Peters problem o vi hoppas verkeligen att det inte är något allvarligt men som du säger det gör så ont i en själv när man ser att de har ont o inget kan göra.
SvaraRaderaSen det med min cancer var ju väntat så det kommer bli tufft igen men vad gör man,glad att jag klarat det så länge som jag gjort. Sen skriver du att jag är stark, om du visste så många gånger jag har velat ge upp men trots alla sjukdomar o motgångar så finns det ändå något positivt som man måste ta fram. Jag har ju min lilla familj o ett nytt litet liv att glädjas åt. Livet kan tyckas orätt visst ibland men man måste tänka på att det finns de som har det värre fast ibland kan man tycka varför ska allt drabba oss.
Sen tycker jag du gott kan ringa när du har det kämpigt inget fel att visa känslor eller bara ringa o gråta. Sen måste du prata med Peter oxå om hur du känner för tror nog han märker att du inte mår bra o det gör inte hans mage bättre.
Du ska se att allt löser till slut o nu har du ju snart enliten flicka till att ta hand om så du får inte gräva ner dej om hur jag mår du har hela livet framför dej vilket inte jag har.
Älskar dej o din familj. Kram mamma.
Bara ring om du behöver gumman. Du får prata av dig imorgon när vi tar hundarna ( om du orkar ). Har funderat över varför det är så "tyst" från dig, men anat att något inte var helt ok så att säga.
SvaraRaderaGrattis till lilltjejen i magen! Peter kommer få det tufft när tjejerna blir tonåringar tihi!
Kram till din mamma från oss! Våra mammor har det verkligen inte lätt. <3