Livet är för kort

Det finns för många som får lämna denna plats helt för tidigt. Och en av dem blir troligtvis en av mina närmaste kill kompisar jag hade under högstadiet. Tommy Brandin hade försovit sig i måndags och skyndade iväg (för fort) med bilen och genade över Revinge ut mot Tvedöra. Där fick han sladd på bilen och åkte vidare in i ett träd. Hämtades med ambulans och ligger nu inlagd. Bilen delades nästan i två delar och bilbarnstolen som tur var, var tom delades i fyra delar. Han var ensam i bilen då detta hände. Väl på sjukhuset fick dem skära loss en del av hans skallben, tydligen en stor bit. Han är nu vid liv genom maskiner och var gång dem stänger av dessa ökar trycket i hans hjärna och ovan på detta har han fått flera hjärnblödningar. Så han ligger nedsövd och kommer förmodligen inte att vakna upp igen och om han vaknar upp är chanserna till ett normalt liv väldigt låga. Antagligen kommer han att leva som en grönsak för att hans hjärna är så skadad redan, om inget mirakel sker. Vi är många som hoppas på ett mirakel. Men det är ändå värst för hans familj för han själv vet inte om att han ligger på sjukhuset och vad som hänt. Men han har en dotter som Felicia lekt en massa med som går i tvåan nu eller om det är trean och sen en dotter som är 1,5 år. Blir svårt att förklara för dem, speciellt Johanna att hon inte kommer träffa pappa mer. Hon är den som kommer minnas sin pappa och vad som hänt. Hon bor hos fosterfamilj som står Tommy nära. Tommy är lika gammal som mig och minnena vi har delat kommer upp även om vi inte är alls lika nära varandra nu som då. Men oj vad vi har hittat på skit ihop och skrattat o ja lite annat som inte ni behöver veta :) Träffar honom då och då nu men var ett tag sen nu. Så klart vill jag att han ska kämpa men kan inte sluta undra, kämpa till vad om han ändå sen kommer ligga där på ett hem utan en fungerande hjärna. Hemskt. Mina tankar går ut till han och hans familj.