Tjock o ful, thats me

Ångesten sliter i mitt bröst och det gör så fruktansvärt ont och jag vet inte var jag ska ta vägen. Tog ett bad men va fan det hjälpte inte utan slutade med att jag tog ut vattnet och satt kvar utan vatten en lång stund tills hela jag var torr. Känner mig så otroligt ful och fet och äcklig nu. Tycker jag är stor som ett hus och ser ut som fan han själv och finnar ja det har jag med fått så in i helvete. Äcklas av mig själv så det e sjukt. Känns inte som om jag någonsin kommer bli gravid igen och just nu är det min största önskan det jag tänker på var dag. Är bjuden på den jäkla kräftskivan på lördag iaf men tänker inte gå för jag har inget snyggt o ta på mig och det spelar ingen roll ändå för inget ser snyggt ut på mig. Är så fruktansvärt trött på allt, ja allt med mig då. Känner hur nära gråten är igen, ja jag har redan bölat en gång innan ikväll o kl är bara 21.19. Känner mig värdelös och som om jag aldrig kommer någon vart. När jag väl kom igång med träning ja då fan blir jag sjuk o det ger inte med sig. Så trött o så gnällig jag vet. Visste att jag skulle få sådana här ångest attacker igen för även om jag i det stora hela mår helt okej så är det där kvar o gnager i mig. Men visst får inte ångest var dag längre och inte ens en gång i veckan. Så ja ett stort framsteg jag vet. O min familj ja jag saknar er alla så jäkla mycket så det inte är sant. O ja nu kom tårarna. Tänker ofta på varför min familj ska vara så här hur svårt ska det vara att hålla ihop och umgås. Att ha skoj o lämna all skit bakom sig ibland o bara njuta av familjen för en dag är det någon som inte längre finns med oss och då kommer vi ångra detta bittert. Orkar inte sitta här mer känns som om någon kör in en kniv i mitt hjärta om och om igen och vrider om.