Wife swap

Satt och såg wife swap innan på tv. Familjer som byter fruar kort och gott i en vecka och först får fruarna se hur dem andra har det och sen får dem sätta upp sina egna regler så familjen ser hur fruarna har det med sin riktiga familj. En del kan man skratta åt och andra tänker man att va fan är det som händer är det helt dumma i huvudet. Inget annat än tidsfördriv när det absolut inte finns ork till något annat eller något annat att se.

Själv skulle jag aldrig någonsin inte ens för pengar byta min familj inte ens i en vecka. Vi är inte perfekta och vi har våra galna upptåg, idéer, tankar och allt för oss. Visst ibland blir jag/vi galna på Felicia och med all säkerhet kommer vi att bli det på bebis med under hans eller hennes uppväxt. Hade vi inte blivit det så hade det varit riktigt konstigt för dem är just barn och barn ska testa gränserna för att veta var dem är och dem trotsar så det ibland känns som om dem inte gör annat. Men det är en del av deras utveckling och där dem först lär sig om gränser är just hemma i familjen och sedan på dagis och i skolan. Det är en viktig del i utvecklingen för att dem ska bli bra individer som kan möta världen både allt positivt och negativt som finns. Trots allt detta så finns det så mycket mer positivt med barn som väger upp och jag skulle aldrig byta bort Felicia eller bebis mot något och jag ångrar absolut inte att vi skaffat barn. Jag och Peter är absolut inga perfekta föräldrar och gör fel en hel del då och då och ja vi höjer rösten vi med för ibland tar tålamodet slut. Men det viktigaste är att vi gör så gott vi kan och att vi alltid finns där för våra barn oavsett vad. Att vi vägleder dem på deras långa resa även när dem kommer upp i vuxen ålder precis som våra föräldrar gör med oss. Att visa att alla kan göra fel och att ordet förlåt betyder mycket. Så med andra ord vi är inte perfekta och vi har våra tokiga djur men det är denna familj jag valt att leva med och som jag älskar mer än mig själv. Hemmet är inte perfekt och det är inte det boendet som vi tänker oss i framtiden men allt har sin tid och så länge man ser framåt mot sina mål och tar ett i taget så växer vi som människor och familj. Jag och Peter har inte ett perfekt förhållande för vem har det. Alla har vi våra brister och dåliga dagar men det är Peter jag vill gå och lägga mig med var kväll och vakna upp bredvid var dag. Det är honom jag vill dela mitt liv med även om han ibland gör mig galen och jag gör honom galen. Trots allt så är han min själsfrände och den som vet mest om mig och som jag litar på och kan lägga mitt liv i hans händer. Finns ingen mer perfekt man än Peter för mig och när han inte är hos mig så saknar jag honom även om vi sågs tidigare under dagen. När hela familjen är hemma ja det är då jag mår som bäst.

Älskar min underbara och galna familj mer än ord kan beskriva. Ni betyder allt för mig <3

Underbar morgon!

Vilken underbar morgon! Sitter här med min macka i handen efter morgon promenaden med hundarna. Det är så skönt att mitt blodtryck har blivit lite högre så att min yrsel är något bättre. Det innebär att jag kan gå på lite längre rundor utan att vara nära på att svimma eller behöva sätta mig ner hundra gånger. Visst foglossningen är inte så skön och inte min värk i ryggen i heller men det tar jag bara jag kan gå mina rundor var dag. Går både lite längre och någon kortare men försöker gå den längre två gånger om dagen. Är bra att röra på mig nu inför förlossningen med så att både lite kondis och styrka byggs upp. Det försvann ju så fort efter att jag mer eller mindre var sängliggandes. Dessutom så är King så himla duktig vid hundmöten nu. Han är tyst och drar inte vilket betyder att jag kan hålla honom med en hand utan att känna panik över att tappa honom och jag slipper få ont. Största mötet var igår med en flock hundar tror dem va fem stycken som alla skällde och en slet sig från ägaren. Men King han var super duktig och gick fint vid min sida. Träning, träning, träning ger resultat även på en gammal hund, för han är 7 år nu min lilla bebis :D

Veckan har gått otroligt fort och snart återgår allt till det normala. Peter börjar jobba och Felicia är tillbaka på dagis efter en veckas ledighet hela familjen. Vi har dock hunnit med mycket och bara varit här som familj. Blivit många mysiga promenader och Felicia har blivit så duktig på att cykla och hon är så stolt. Har blivit turer till lekplatser, svarta banan, trollskogen, en tur till fina mamma, trädgårdsmys, filmkvällar mm. Dessutom har det varit valborg som vi firade med Simon en god vän med grillat och sedan gjorde vi sällskap med Felicia, Anna, Tilde och Casper till valborgs elden som vi har varit vid vart år sedan vi flyttade hit. Givetvis skulle tjejerna cykla dit och hem :) Livet känns underbart även om saker som är otroligt tunga kommer upp så känns det som om jag tacklar det bättre nu än vad jag gjorde tidigare i livet. Det är lika jobbigt men jag har lärt mig hantera det på ett bättre sätt och inte gräva ner mig helt för jag har familjen att tänka på med.Har kommit en bra bit med mig själv.

Denna helg innebär fler promenader och mys med min fina familj. Ikväll ska Peter på Pontus 32-års fest och jag och Felicia ska ha mamma dotter kväll. Blir en tur att handla lite till Felicia med idag, lite kläder och även en piratdräkt och present tills imorgon då det är piratkalas :) Roligt med kalas men har varit en hel del den sista tiden nu så jag tycker gott det kan lugna ner sig lite nu. Men nu har jag inte ork att sitta framför datorn med. Ha en underbar lördag och helg.

Vila i frid!

Livet kan verkligen bara vända ibland och snabbt kan det gå. Det får mig att tänka på allt bra jag/vi har. Har alltid varit evigt tacksam för min fina familj men ibland känns små saker som jobbigt och ett störande moment. Detta borde man sluta med då det tar för mycket energi från en, energi man kan lägga på familj, vänner och en massa positiva saker. I torsdag släcktes ett liv, Christers liv. Han fick troligtvis en hjärtinfarkt när han var ute och körde och körde ner på en åker. En sköterska körde precis bakom och försökte få igång honom igen men tyvärr gick detta inte. Ingen annan skadades som tur va. För snart ett år sedan förlorade jag min morfar på samma sätt men han hade en brandman som såg det hela och försökte få igång honom igen och tyvärr fick morfar ligga och lida i en vecka. Detta slapp Christer han fick sin sista önskan igenom, att det skulle gå fort. Men han fick lämna oss för tidigt. Mamma tar det väldigt hårt, tretton år tillsammans är lång tid och jag sörjer med dig mamma. Saknar själv Christer, livet är verkligen orättvist ibland. Ensam är du inte mamma vi finns alltid för dig precis när som. Vi älskar dig <3

Vila i frid Christer. Hoppas du har det bra på andra sidan så ses vi alla en dag igen <3

Ibland alltså...

blir jag knäpp på allt som ska göras. Både hemma och med papper o skit. Visst det är roligt att fixa hemma nu inför att bebis ska komma men alla dessa pappers skit e inget skoj. Men nu äntligen har jag fått tag på försäkringskassan angående min föräldraledighet så det är fixat och en ansökan och anmälan är inskickad för det Peter ska ta ut för Felicia för nästa vecka då hela familjen är ledig ihop :) Dock väntar jag på att min handläggare från försäkringskassan ska ringa om min sjukskrivning. Den ska ändras när csn slutar betala ut till vanlig sjukpenning. Det som dock gör mig riktigt irriterad är att min läkare trots att hon sa att hon skulle skicka in sista läkarintyget till försäkringskassan inte har gjort det. Andra gången hon inte gör det hon ska, första gången kunde hon inte ens fylla i det korrekt. Skickar in en kopia idag iaf så dem får det för henne går det inte att lita på. Har även fixat med så att ansökan till skolan att jag ska återuppta studierna till vårterminen 2014 så det är klart och även att jag vill byta till Lund. Så en himla massa är trots allt fixat men jag är en sådan person att jag vill fixa allt på en gång :D

Felicia är hemma idag med en envis hosta som höll oss alla vakna större delen av natten. Började med att hon vaknade igår och var lite hes till att vara riktigt hes igår kväll och då fick hon sådan huvudvärk att hon grät av smärta vår lilla älskling. Sen inatt kom hostan så är en envis förkylning på g igen. Hon är trött för att hon sov så dåligt men annars mår hon ändå relativt ok. Men om det blir kalas hos kusinerna imorgon det får vi allt se. Inte om det blir värre iaf men som tur är håller sig febern borta och aptiten är god. På söndag är det kalas för Sixten på dagis, ett star wars kalas så jag hoppas verkligen att hon mår bra och kan gå då för som hon längtar :) Peter mår bra, ska till sjukgymnasten på tisdag för smärtan han har i höger sida. Skönt att han kommer igång med det. Själv går jag också där för tennisarmbåge på båda armarna. Testade att tejpa innan men fick sådan klåda så nu gör vi töjning och akupunktur och hoppas på att det ska hjälpa lite tills bebis kommit så att jag sen kan ta medicin mot det.

På tal om lilla pyret i magen så är allt bra med honom eller henne :) Är i vecka 29 nu så 11 veckor kvar. Nedräkningen har börjat :D Har en del sammandragningar men det är som det ska. Har kollat mitt blodsocker i tre dagar så nu ska en diabetesläkare kolla på det men jag hoppas att jag slipper det. Bebis hjärtljud ligger på 145 vilket är helt normalt och sf måttet är på 28 vilket med är normalt så bebis växer som h*n ska och mängden fostervatten är rätt. Har en riktig liten vilding där inne som verkligen gör sig till känna så att hela magen hoppar <3 Mitt järnvärde är på 136 vilket är kanon så jag slipper ta järntabletter. Bara blodtrycket, 103/66 som är lite lågt än men det har börjat gå upp lite så jag kanske snart kan bli av med yrseln pga det. Så graviditeten går vidare som den ska och jag njuter till fulla drag trots foglossningar. Felicia är en stolt stora syster som pussar på magen och pratar med bebis och Peter är en lika stolt pappa.

Men nu ska vi få lite lunch i magen innan hundarna ska ut och jag ska göra lite helgstädning. Hade ju tänkt vara ute i trädgården idag men ja så blev det inte men nästa vecka är där gott om tid till allt sånt :)

Lång tid!

Var ett tag sedan jag var här inne men har inte orkat eller haft tid att direkt skriva. Är nu i vecka 28 och det märks så som jag flåsar, springer på toa och har mig. Men måste säga att det är underbart mysigt med att känna bebis röra på sig så mycket. Allt med graviditeten går helt ok. Har ju mina krämpor men inget som är farligt även om det kan vara jobbigt ibland. Hade dock väldigt ont i magen i tisdags så fick gå på ett extra besök hos BM men som tur va satte det inte igång då. Kände bebis röra på sig hela tiden med. Vi har varit lite sjuka med halsfluss och maginfluensa men just nu mår vi alla bra. Mycket förändringar på gång i hemmet för att göra oss redo för lilla bebis. Fint blir det. Felicia var på besök för första gången i skolan idag och som hon längtar. Till hösten är det inte dagis längre utan skolan :) Mycket positivt händer för henne i sommar :)

Vi har varit en helg i Göteborg på sci-fi mässan, hotell, restaurang mm. Helt underbart var det med en mini semester med bara familjen <3 Min fina mamma passade hundarna, tack igen <3 Sedan har vi varit på lite små utflykter här och där, bio och även på cirkus i byn. Igår var jag och mamma på burlövs center så mysigt med en heldag bara vi två. Blev lite fattigare men vadå :D Fick två par skor till mig och ett till Felicia och lite mamma kläder för oj som magen växer. Har bara ett par byxor som går att knäppa runt midjan nu. Måste säga att det var så skönt att bara gå och ta mammakläder i storlek M och sen gå in och prova bara för att se att allt passade :) Det var länge sedan och jag längtar enormt tills jag sen kan börja träna lite och få en fin kropp och kunna köpa fina kläder. Satt och kollade lite gamla kort med Peter igår och vilken skillnad. Är helt otroligt, jag ser ut som en annan människa. Verkligen det bästa jag gjort för mig själv.

Har nu äntligen fått min diagnos på min smärta i kroppen. Har Fibromyalgi och utöver det tennisarmbåge på båda armar, väldigt överrörlig, sned rygg så fler utredningar kommer att göras i oktober då jag kan röntgas o lite så med. Visst det är kanske inte alltid roligt att få en diagnos som man kommer ha resten av livet men det är så skönt att nu veta lite hur jag ska gå till väga och att jag kommer få rätt hjälp. En sten trillade ner från mina axlar.

Idag är det fredag och ikväll blir det riktigt fredagsmys med tacos, tända ljus och allt som hör till. Så ska städa av lite här hemma nu innan älsklingarna kommer hem. På söndag är det kalas för min och Peters guddotter som blir 10 år idag. Ha en underbar helg! Älskar mina fina hjärtan så mycket att det inte går att beskriva med ord <3

Vårt nya storarum

Slocknade på soffan <3

Pappa och dotter tid spenderas med att bygga modellflygplan <3

Lycklig Felicia <3

Vecka 28

Min resa genom kilonas land!

Jag har aldrig varit den som har varit riktigt small men jag har inte i heller varit den som varit överviktig förrän jag var 16, 17 år och gick på gymnasiet. Då började mina kilon att lägga på sig och fort gick det. Jag hade idrott i två timmar två gånger var vecka åt inte onyttigt och dessutom cyklade jag till stallet var dag och enkel väg var strax över 3 km. Väl där mocka jag till tre hästar och red två av dem varav en som var en riktig vilding (red in honom) och många av våra turer slutade med att jag liksom hästen var genom svettiga. Som om inte det va nog var jag ute och gick med min mamma var kväll i rask takt i minst en halvtimme oftast en timme. Ändå gick jag upp. Började på viktväktarna och följde det till punkt och pricka men kilona dem kom i rasande fart. Dem på viktväktarna sa att jag var sjuk och så började min långa resa på att ta reda på vad som faktiskt var fel på mig men den tar vi en annan gång. Efter många år fick jag iaf reda på att jag hade pcos och nästan alla de symtom som hör sjukdomen till. En hormon sjukdom som ofta gör att man går upp i vikt som i mitt fall. Jag har testat diverse bantningskurer så som att äta kålsoppa alla mina mål, de flesta pulver dieter, någon kinesisk diet, svält ja mer eller mindre jag har varit och trampat i alla dem man kan tänka sig. Har varit hos dietister och fått råd och alla har sagt men du äter ju som du ska och kan en massa om kost. Ja så va det. Visst kunde och kan jag än äta onyttigt ibland men inte så pass att det ska påverka min vikt direkt. 

I mina tankar fanns gastric by pass operationen och det skrämde mig att jag tänkte på att faktiskt ta till en sådan drastisk åtgärd men efter prat med en läkare så ställde jag mig i kö. Hade nu gått med övervikt i lite mer än tio år ja fetma faktiskt. När gymmet här i Dalby öppnade ville jag verkligen ge träning och kost en chans till för kanske skulle det gå nu. Började träna både styrka och kondition. De få dagar jag inte var på gymmet så stod jag på min crosstrainer här hemma, körde zumba eller så var jag nere hos sjukgymnasten och tränade pga min värk i hela kroppen. Efter lämning på dagis var det många turer genom skogen på väg hem och sedan var det långa turer med King min hund. Så var dag rörde jag på mig. Ovan på detta var jag på vårdcentralen och pratade med deras motsvarighet till dietist. Gick där en gång i veckan och visade matdagbok och vägde mig. Så här höll jag på i lite mer än ett halvår. Vågen visade på ynka minus fyra kilo. När jag träffade min pcos läkare så var hon förvånad för hon hade aldrig sett någon som har pcos där den hade blivit så pass mycket värre på ett halv år som min. Hon sa till mig att min ända utväg va just en gbp operation. Hon skrev och skyndade på det hela, ja jag valde operationen för att jag vill ha ett bättre liv och inte vara så överviktig som 126 kilo. Ville kunna leka med vår dotter och alltid finnas där för henne. Ville inte lämna henne och min man för tidigt. Dessutom ville vi mer än gärna ha fler barn. 

Dagen kom och jag fick en tid till operation. Den 8 februari 2012 låg jag på operationsbordet fast besluten att detta var min ända väg, den rätta vägen för mig och att jag skulle ta mig igenom det även om det skulle bli jobbigt. Operationen gick ok, började blöda mycket på höger sida så dem fick in och sy extra o ha sig vilket gjorde att jag hade fruktansvärda smärtor och fick äta starka smärtstillande och knappt kunde sitta upp. Kom hem som jag skulle men mådde skit rent ut sagt. Visste ju om att detta kunde hända och jag skulle ta mig igenom det med. Denna smärta blev lite bättre men det tog tid ända till augusti innan den mer eller mindre var helt borta, kunde komma ibland bara. Dock fick jag gallstens problem vilket är vanligt efter en sådan här operation så jag var in och ut på sjukhuset mer eller mindre hela våren 2012. I maj opererade dem bort min gallblåsa och kollade om dem kunde se något fel på höger sida men hitta inget efter en snabb koll. Maten gick inget vidare alltid. Åt och äter fortfarande för lite och en del mat kan jag inte äta så som ljust bröd mm. Men visst jag rasade ner i vikt. I augusti vägde jag 76,2 kilo och vågen stod still. I oktober blev jag gravid, vilken lycka :) Mådde dåligt pga illamående och gick snabbt ner fyra kilo och vågen landade på 72.2 alltså var jag nere på normal vikt, äntligen är jag ingen tjockis längre utan hade gått ner hela 53,8 kilo på mindre än ett år efter min gbp. Under min graviditet har jag nu fått problem med tarmvred vilket är ganska vanligt och förmodligen lär det bli en operation efter graviditeten om det går att vänta så länge. Men jag kämpar på med djävulska smärtor utan någon smärtlindring för att bebis inte ska bli påverkad och för att jag ska slippa operation med bebis i magen. Bebis som för övrigt mår kanon, är bara mamman som mår dåligt. Den 17 juli är jag beräknad till så 112 dagar kvar. Givetvis går jag upp nu under graviditeten men är i månad sex och har gått upp till 75,6 kilo nu alltså plus 3,4 kilo.  

Jag ska inte säga att jag ångrar mitt val att göra gbp operationen för det gör jag verkligen inte. Utan den hade jag mått riktigt dåligt nu och vem vet jag hade kanske fått någon av följd sjukdomarna av fetma eller min pcos så som hjärt- och kärl sjukdomar, diabetes typ 2 mm. Så klart tog min kropp mycket stryk och mina knän är påverkade av all den övervikt jag gick runt och bar på. Även ryggen har tagit mer skada och den har jag haft problem med sedan liten. Jag hade inte orkat leka och busa med världens finaste dotter så som jag kan nu och vi hade inte väntat en bebis till. Ja faktiskt helt utan någon som helst hjälp denna gång. En helt naturlig graviditet. Så pass mycket bättre har min pcos blivit. Men det har inte varit en lätt väg att vandra för min del och jag önskar att folk tänker till och försöker på egen hand först innan dem väljer att ta samma väg som jag. Detta för att så mycket kan hända och för att idag är det så lätt att få operationen även för folk som verkligen inte behöver den. Jag har inte själv haft ett matmissbruk men känner dem som har haft. Det är inget som bara försvinner med operationen utan något som man måste arbeta med långt efter och är det något man inte vill ta tag i så kan operationen göra mer skada än nytta. Jag ser inte ner på dem som har valt denna väg utan att ha en sjukdom i botten som jag. Känner flera och dem kämpar på och mår bra. För deras skull är jag glad att det går så bra. Men jag vet även dem som gjort operationen och inte har behövt den då dem mer eller mindre struntat i att försöka själva och knappt hade vikten till att bli godkänd för operationen. Det jag önskar är att alla tänker efter vad som är bäst för dem själva och verkligen tar reda på all fakta om operationen innan den görs.För även om jag nu har kommit långt på vägen och mår så mycket bättre fysiskt så hinner inte psyket med ordentligt och jag ser mig själv inte som den vikt jag har utan som jag va innan. Det tar tid för hjärnan att hinna med. Det kan räcka med fakta om kost och motion för att många ska lyckas gå ner. Efter att bebis kommit ut till oss kommer min resa inte vara slut för den slutar aldrig. Kommer påbörja träning så fort jag får klartecken till det mest hemma då eftersom jag har en liten med och kosten ja den kör jag på med även nu. Både jag och bebis behöver en nyttig kost. Det är roligt med kost och motion och jag slukar all information jag kan få tag på och jag har sånt sug efter att börja träna. Mitt mål är att väga mellan 65-68 kilo men framför allt en mer vältränad kropp. Alla kan vi förändra våra liv och gå ner i vikt men det viktiga är att det vi gör är livslånga förändringar, det är så vi lyckas.

Påsklov!

Nu är det påsk och tiden går otroligt fort. Har inte så mycket inplanerat denna veckan vilket är skönt. Orkar jag ska jag sortera och ha mig lite här hemma. Ska inte Peter jobba och alla mår bra hade jag tänkt ta en tur till Tomelilla och Bo ohlsson i helgen och så klart till min kära mamma (om hon är hemma och har tid med oss så klart) :) Skulle behöva lite nya kläder då magen börjar bli stor :) Idag var jag eller vi alla hos bm på kontroll. Bebis hjärtslag är bra denna gången med tack och lov, dem ligger på 145. Min mage växer som den ska och ligger på 23 så precis på mitten kurvan. Mitt hb är 135 även det väldigt bra för att vara gravid så skönt att slippa ta järntabletter. Dock är mitt blodtryck fortfarande lågt 100/57 så bara att stå ut med denna yrsel. Har ont när jag kissar och det gör ont länge efter och jag springer på toa hela tiden. Hinner ibland knappt resa mig innan det är dags igen och så kommer det bara lite. Har alla tecken på uvi och även ont i ryggen men stickan visade inte på något men den visar dock inte på allt så en odling är skickad. Så länge ska jag dricka massor med vatten och tranbärsjuice vilket jag har gjort sen i helgen. Har ganska ont i magen mer eller mindre hela tiden så blir det värre ska jag åka in akut på förlossningen då det nu inte är ett embryo utan ett barn. Är i vecka 24. Bebis mår iaf bra vilket jag är otroligt lättad över och jag känner hur busig pluttis är där inne :) Pratade även lite om amning och förlossning mm.

Felicia har tagit sista tabletten antibiotika igår och mår utmärkt. Peter är lite hes men inget annat så han mår helt okej han med och snart är detta eller ja dessa helvetes badrum i Lödde klara bara denna veckan kvar. Djuren mår också kanon :) Själv längtar jag tills bebis är kommen av många anledningar så klart men en av dem är så att jag kan börja träna. Ska bli så skönt och jag trodde aldrig jag skulle säga detta men jag har sånt sug efter att träna så det är sjukt. Kosten ja den går utmärkt och jag lagar en massa måltider enligt viktväktarna och hälsokokboken bland annat. Både nya och gamla rätter. Läser en massa om just kost då jag tycker det är otroligt roligt ämne. Ja kost och träning är roligt :)

Men nu är det snart dags för en promenad med hundarna innan jag och Felicia ska pussla och sen vill hon hjälpa mig med middagen ikväll. Självklart har Felicia påsklov nu när jag ändå bara går hemma. Härligt att ha min stora fina tjej hemma även om hon trotsar en del så jag blir gråhårig men hon är ett barn och det hör till :D Älskar henne lika mycket iaf, mer än ord kan beskriva. Vet att jag har sagt det innan men det kan inte sägas för mycket, jag är så otroligt lycklig lottad som har denna fina familjen som jag älskar överallt annat <3