I mina tankar fanns gastric by pass operationen och det skrämde mig att jag tänkte på att faktiskt ta till en sådan drastisk åtgärd men efter prat med en läkare så ställde jag mig i kö. Hade nu gått med övervikt i lite mer än tio år ja fetma faktiskt. När gymmet här i Dalby öppnade ville jag verkligen ge träning och kost en chans till för kanske skulle det gå nu. Började träna både styrka och kondition. De få dagar jag inte var på gymmet så stod jag på min crosstrainer här hemma, körde zumba eller så var jag nere hos sjukgymnasten och tränade pga min värk i hela kroppen. Efter lämning på dagis var det många turer genom skogen på väg hem och sedan var det långa turer med King min hund. Så var dag rörde jag på mig. Ovan på detta var jag på vårdcentralen och pratade med deras motsvarighet till dietist. Gick där en gång i veckan och visade matdagbok och vägde mig. Så här höll jag på i lite mer än ett halvår. Vågen visade på ynka minus fyra kilo. När jag träffade min pcos läkare så var hon förvånad för hon hade aldrig sett någon som har pcos där den hade blivit så pass mycket värre på ett halv år som min. Hon sa till mig att min ända utväg va just en gbp operation. Hon skrev och skyndade på det hela, ja jag valde operationen för att jag vill ha ett bättre liv och inte vara så överviktig som 126 kilo. Ville kunna leka med vår dotter och alltid finnas där för henne. Ville inte lämna henne och min man för tidigt. Dessutom ville vi mer än gärna ha fler barn.
Dagen kom och jag fick en tid till operation. Den 8 februari 2012 låg jag på operationsbordet fast besluten att detta var min ända väg, den rätta vägen för mig och att jag skulle ta mig igenom det även om det skulle bli jobbigt. Operationen gick ok, började blöda mycket på höger sida så dem fick in och sy extra o ha sig vilket gjorde att jag hade fruktansvärda smärtor och fick äta starka smärtstillande och knappt kunde sitta upp. Kom hem som jag skulle men mådde skit rent ut sagt. Visste ju om att detta kunde hända och jag skulle ta mig igenom det med. Denna smärta blev lite bättre men det tog tid ända till augusti innan den mer eller mindre var helt borta, kunde komma ibland bara. Dock fick jag gallstens problem vilket är vanligt efter en sådan här operation så jag var in och ut på sjukhuset mer eller mindre hela våren 2012. I maj opererade dem bort min gallblåsa och kollade om dem kunde se något fel på höger sida men hitta inget efter en snabb koll. Maten gick inget vidare alltid. Åt och äter fortfarande för lite och en del mat kan jag inte äta så som ljust bröd mm. Men visst jag rasade ner i vikt. I augusti vägde jag 76,2 kilo och vågen stod still. I oktober blev jag gravid, vilken lycka :) Mådde dåligt pga illamående och gick snabbt ner fyra kilo och vågen landade på 72.2 alltså var jag nere på normal vikt, äntligen är jag ingen tjockis längre utan hade gått ner hela 53,8 kilo på mindre än ett år efter min gbp. Under min graviditet har jag nu fått problem med tarmvred vilket är ganska vanligt och förmodligen lär det bli en operation efter graviditeten om det går att vänta så länge. Men jag kämpar på med djävulska smärtor utan någon smärtlindring för att bebis inte ska bli påverkad och för att jag ska slippa operation med bebis i magen. Bebis som för övrigt mår kanon, är bara mamman som mår dåligt. Den 17 juli är jag beräknad till så 112 dagar kvar. Givetvis går jag upp nu under graviditeten men är i månad sex och har gått upp till 75,6 kilo nu alltså plus 3,4 kilo.
Jag ska inte säga att jag ångrar mitt val att göra gbp operationen för det gör jag verkligen inte. Utan den hade jag mått riktigt dåligt nu och vem vet jag hade kanske fått någon av följd sjukdomarna av fetma eller min pcos så som hjärt- och kärl sjukdomar, diabetes typ 2 mm. Så klart tog min kropp mycket stryk och mina knän är påverkade av all den övervikt jag gick runt och bar på. Även ryggen har tagit mer skada och den har jag haft problem med sedan liten. Jag hade inte orkat leka och busa med världens finaste dotter så som jag kan nu och vi hade inte väntat en bebis till. Ja faktiskt helt utan någon som helst hjälp denna gång. En helt naturlig graviditet. Så pass mycket bättre har min pcos blivit. Men det har inte varit en lätt väg att vandra för min del och jag önskar att folk tänker till och försöker på egen hand först innan dem väljer att ta samma väg som jag. Detta för att så mycket kan hända och för att idag är det så lätt att få operationen även för folk som verkligen inte behöver den. Jag har inte själv haft ett matmissbruk men känner dem som har haft. Det är inget som bara försvinner med operationen utan något som man måste arbeta med långt efter och är det något man inte vill ta tag i så kan operationen göra mer skada än nytta. Jag ser inte ner på dem som har valt denna väg utan att ha en sjukdom i botten som jag. Känner flera och dem kämpar på och mår bra. För deras skull är jag glad att det går så bra. Men jag vet även dem som gjort operationen och inte har behövt den då dem mer eller mindre struntat i att försöka själva och knappt hade vikten till att bli godkänd för operationen. Det jag önskar är att alla tänker efter vad som är bäst för dem själva och verkligen tar reda på all fakta om operationen innan den görs.För även om jag nu har kommit långt på vägen och mår så mycket bättre fysiskt så hinner inte psyket med ordentligt och jag ser mig själv inte som den vikt jag har utan som jag va innan. Det tar tid för hjärnan att hinna med. Det kan räcka med fakta om kost och motion för att många ska lyckas gå ner. Efter att bebis kommit ut till oss kommer min resa inte vara slut för den slutar aldrig. Kommer påbörja träning så fort jag får klartecken till det mest hemma då eftersom jag har en liten med och kosten ja den kör jag på med även nu. Både jag och bebis behöver en nyttig kost. Det är roligt med kost och motion och jag slukar all information jag kan få tag på och jag har sånt sug efter att börja träna. Mitt mål är att väga mellan 65-68 kilo men framför allt en mer vältränad kropp. Alla kan vi förändra våra liv och gå ner i vikt men det viktiga är att det vi gör är livslånga förändringar, det är så vi lyckas.


